Att göra världen en tjänst

Det är inte dåligt vad stolt man blir när man upptäcker att kompisars drömmar inte längre bara är samtalsämnen på fester utan faktiskt tagit fart på riktigt och blommat ut i något stort. Tror det var snart ett år sedan nu jag hörde om "Worldfavor" för första gången. Det var valborg och LP och Dea berättade lite försiktigt om hur de planerade att rädda världen. Inte fasen trodde jag att det skulle bli så stort och så sant som det faktiskt är nu!

Nu uppmanar jag ALLA att gå med i det fina sociala nätverket som mina kära vänner startat upp. Att gå med i Worldfavor innebär, precis som det låter, att man gör världen en tjänst. Det är helt enkelt bara dumt att inte gå med.  När du väl är medlem kan du dela med dig av vad just DU gör för att bidra till en bättre värld och på så sätt inspirera andra till att göra samma sak. SAMTIDIGT, och det här är nog min favorit, kan du sätta press på stora företag genom att ifrågasätta deras sociala ansvar. Hur mycket ansvar tar de egentligen?! Har de inte nog med "hållbart tänk" kommer de garanterat få det av att ställas lite mot väggen. 

Det här är verkligen ett bra och enkelt sätt att göra alla lite mera medvetna om att vi faktiskt inte är ensamma här, att vi faktiskt alla har ett ansvar om vi vill komma någonstans. Finns somsagt inget argument för att inte gå med och inte sprida det här vidare så gört bara!   

Kolla in den här http://www.youtube.com/watch?v=QzUfpYCXaDw , gå med i Worldfavor på http://www.worldfavor.com/default.aspx  och rösta sen på Andreas Liljendahl som "The Pioneer of the Year" genom att gilla den här sidan http://www.facebook.com/#!/poty.andreas  så gör ni inte bara mig utan även er själva och världen en stor tjänst!

Puss!

Årets...

...positiva överraskning är definitivt ROBYN och hennes nya skiva. För bara ett år sen tyckte jag hon var överskattad, inte alls värd all uppmärksamhet hon fått. I år kom underbara Body Talk pt 1, 2 och 3 och riktigt swept me off my feet! Hoppas på att få svettas till många av hennes låtar på dansgolvet under 2011, hoppas även på en konsert i mars....


Till alla er som sväljer ner eran hjärtmedicin med Red Bull - ni förstår vad jag menar.

Klockan är 8.45. Sömndruckna blickar sveper över klassrummet. Ingen är koncentrerad. Äntligen blir det rast och föreläsaren kläcker ur sig "Ni måste ju givetvis få i er ert morgonkaffe. Det är ju tidigt nu!". En kvart senare kliver en betydligt piggare drös med elever in i klassrummet. Min gamla mattelärares vidriga kaffeandedräkt svävar plötsligt som ett tjockt täcke i klassrummet. ÄR DET BARA JAG SOM TYCKER DET LUKTAR FÖRJ*VLIGT HÄR?! Tydligen. 

Folk sprätter upp burkar och det luktar Red Bull i hela korridoren. Eller vänta! Det är en sån där billig Euroshopper-kopia av det. Ja ja energidryck som energidryck, nu kan vi plugga och skita i att vi bara sov två timmar inatt.

De finaste människorna jag vet planerar att aldrig få rynkor. Vi har precis påbörjat vår resa som 20isch. Skyll fan inte på dem. Ytlighet kommer utifrån.

På TV visas reklam för något naturapotek där man bl.a. kan köpa medicin mot trötthet och torra slemhinnor.

Ja, jag är bitterfittig och ARG som bara den. Arg och less på att aldrig få slappna av. Less på råd om fejkpigghet, fejklycka, fejkkåthet, fejksnygghet...råd om att bara skrapa på ytan av det liv vi aldrig kommer få göra om igen. 

Vi är en blommande, rakryggad och ständigt växande fejkgeneration, no doubt about it. Men jag tänker inte fejka. Jag vill inte. Ge mig något äkta, något jag kan ta på, känna igen mig i och inspireras av.  


Winter winds

Jag ser ut som en mumie när jag våldsamt försöker ta mig fram i snöyran. Bara en liten glipa mellan den neddragna mössan och den hårt virade halsduken gör att jag kan se, OM det inte vore för all småsnö som virvlar RAKT in i ögonen på mig vill säga... Halkar till 47 gånger på cykeln innan det slår mig att om jag inte vill dö idag borde jag hoppa av den och leda den resten av vägen hem. När jag ska se mig om vid övergångsställena går det knappt eftersom halsduken är så hårt omvirad att nacken liksom låsts fast... 

Vintern är som gjord för att döda.

Väl innanför dörren glöms allt negativ rätt fort dock. När mysbyxorna åkt på och teet värmer skönt älskar jag plötsligt denna mörka, kalla, mystiska årstid igen...


De där dagarna man kanske inte borde öppna käften...

Insåg precis hur motsägelsefull jag var i blogginlägget jag skrev tidigare. Läste om det flera gånger och skrattade tillsist åt mig själv. Där slog jag mig bryskt om bröstet och hävdade bestämt att "vi ska vara stolta över det typiskt svenska i oss!". Samtidigt klankade jag ner på ett av de drag jag själv anser vara det mest typsikt svenska - längtan efter att vilja vara osvensk. Stabil tjej. Fick verkligen inte ihop det. Jag var bara tvungen att ta bort det.


Borde egentligen dra mig till sängs men kan inte låta bli att sitta kvar precis här lite till. Det är så lungt. Bara klockans tickande och mitt eget knappande på tangentbordet hörs. Värmeljusen har fortfarande inte gett upp. Får mig lite tid till att samla ihop alla intryck jag fått under dagen. Många härliga diskussioner har väckt många spännande tankar. Skulle jag lägga mig nu skulle allt bli ett virrvarr. Här stannar allt istället upp lite och jag känner mig lite som ett med novembernatten. Jag får helt enkelt låta värmeljusen bestämma när det är dags att avsluta dagen.

So long !





On the road again

Nu är jag igång igen. Det känns verkligen i hela kroppen. Har blivit kvitt både förkylning och tenta, förbättrat kosten och tagit mina första stapplande steg på Friskis löpband igen. Dessutom ser jag mer och mer av mina fina vänner, såväl gamla trogna som nya bekantskaper, vilket antagligen är den största energikällan.

November ska bli en riktig energisamlarmånad, mörkret ska banne mig inte få grepp om mig den här gången.

När sådana här skönheter dimper ner i brevlådan kan man inte göra annat än le.

            

Sista rycket

Efter att ha gått upp i tid för att hinna med en skön morgonpromenad i höstsolen och äta en rejäl frukost läggs nu allt fokus på tentaskrivande. Sista dagen nu för att få allt klart, bara kunna lämna in något, leka duktig elev och sedan lämna det bakom sig.

Jag har nog aldrig varit så motiverad till att sätta igång att leva som jag är nu. När det här är klart ska jag ta tag i såväl hälsa som intressen. Njuta av att vara här precis nu och leva ut mitt jag, försöka stråla lite.

Men först ska fokus, som sagt, riktas på skola ett tag. Har förövrigt världens bästa låtlista att plugga till, känns nästan lite ego att ha den för sig själv. Varsågod  - den här har hjälpt mig genom a lot of heavy reading! Enjoy ;)

plugg

.

Jag har övervägt att lägga upp en bild på mig här nu. På hur jag ser ut i detta nu. Med tanke på att jag förmodligen vill få ett hyfsat bra jobb i framtiden la jag dock ner projektet.

Min näsa är röd och uppsvullen.
Ögonen rödsprängda med tjocka, blå påsar tjusigt placerade under.
Överläppen också den röd och uppsvullen.
Hyn torr och sprucken.

Mums.

Jag vill aldrig mer bli såhär sjuk. Så fort jag blivit frisk ska jag därför på allvar ta tag i min hälsa. Träning och SUND mat ska ta över mitt nuvarande lata och onyttiga liv.

And that's the opinion of today.

Deja vú!

Hostan har tagit över allt vad fri vilja heter. Hela natten var ett svettigt yrande. Vaknar. Ringer ett samtal och kan inte få fram ett ord. Rösten är fucked up...Lägger skamset på luren. Ringer igen. Samma visa. 

Tenta på det här då! Let's go!


If you're for real and not pretend, then I guess you can hang with me


Efterlängtad dag.

Efter en lång natts sömn tassade jag upp ur sängen. Kom på mig själv att le belåtet åt den gråtrista dagen utanför fönstret - precis vad jag önskat mig. Det var längesen jag hade en helt oplanerad dag framför mig men den totalt blanka sidan i kalendern avslöjar att just idag är en sådan dag. Kära tomma tisdag, du är så otroligt välkommen. Idag är mjukisdressen, soffan, teet, boken och filmerna mina bästa vänner i hela världen. Regnet och kylan får gärna pågå utanför fönstret, det påminner mig bara om hur otroligt bra jag har det här på insidan. I min egen lilla bubbla. På min alldeles egna tisdag.


Oh, these dreams.

Den här gången var det lite mer storslaget och det är endast små glimtar av den jag kommer ihåg.

Långklänningen. Klackarna som nuddade den omtalade mattan. Blixtrarna. Segervittringen. Jublet. Synen av en leende Tim Burton som, när jag fångat hans blick, långsamt lyfte av hatten, lade den mot bröstet och nickade åt mitt håll...

Uppvaknandet var trist och grått men åh, så motiverande. Det är ju så tydligt vad jag vill.

I armarna på lyckan .


det var häromdan!

gud vilken imba-header jag har! sjukt. 47 47 47! det var häromdan!


----------------------------------------------------------------------------

Haha. Min underbara vän Adam fick fria händer till att ändra om här på bloggen. OM jag är nöjd! Tack tack tack! Någon frihet till att dikta egna inlägg gav jag dock aldrig men antar att det är smällar man får ta. Tusen tack fina vän. Plötsligt känns det mycket närmre till skrivandet av blogginlägg igen! :)


RSS 2.0